Rörmokaren anländer

Idag har vi fått bukt med det fruktansvärda oljudet. Igår lämnade Christina ett meddelande
på en telefonsvarare hos rörmokaren (numret affischerat vid poolen) men när inget hänt på f.m idag och vårt trick med att spola vatten inte längre bet på oljudet ringde Christina upp igen. Enligt en smått ointresserad kontorist hade rörmokaren fullt upp och kunde allra tidigast komma torsdag i nästa vecka. Efter flera minuters tjatande och försäkrande om ett ljud som är "insupportable" skulle den trötta kvinnan göra vad hon kunde. På e.m idag knackade det överraskande på dörren, "goddag det är rörmokaren" sa en man som såg mer ut som att han var på väg för att slappa på stranden, men han hade en rörtång i handen! Rörmokarens spontana kommentar till oljudet då han kom ut på balkongen var: "BISARRE" Efter en stunds funderande och rantande i grannens trädgård avslöjade rörmokaren roten till det onda. Det var en apparat för automatisk bevattning av grannens palm som numer får torka.... För tillfället har vi njutit av en merguezmiddag och tystnad på balkongen förutom ett fridfullt ljud från syrsor!

Många Trick

Vi har nu varit i vår lilla San Tropez lägenhet i 4 dar redan. San Tropez lägenheten som inte direkt ligger i San Tropez och vi har inte sett Knugen eller några prinsessor. Den ligger 3 slingriga mil från den välkända stan . Det var nog mest Fredrik som trodde att den skulle vara där. Hur som helst är det väldigt idyllisk och fin utsikt med imponerande cypresser från balkongen . Vi har funderat på hur man gör när man tuktar dom, det måste antagligen till nån slags tuktning för inte kan dom kan väl inte växa så av sig själv ?

Vacker utsikt men inne i lägenheten finns det en aldrig tidigare erfaren mängd av egenheter. En av dom mera irriterande är att sedan en dag tillbaka uppkommit ett ljud som man tror ska spräcka glas om man inte låter vattnet rinna i strid ström från en kran. Christina har försökt ringa "plombier"en men inte fått något svar så nu har vi kranen rinnande i badkaret. Det hade varit bättre att vattna cypresserna. Vi går vidare till tvättmaskinen. När man ska ta ur tvätten när det är klar tvättat så kan man inte bara trycka på "lucka öppna dig" nej utan man ska trycka på start knappen och vänta 2 minuter sen kan man öppna luckan ta ut tvätten och hänga den på tork. Spisen är märklig, kommer man åt avstängningsknappen mitt under full stekning (vilket är väldigt lätt då det är touchknappar som sitter på ovansidan av spisen) så tänds ett retsamt "h". "h" betyder att spisen är överhettad och behöver vila en stund. Då får man vackert gå och ta sig en pastis och lugna nerverna i väntan på att "h" ska försvinna och man kan fortsätta steka. Det gäller att hålla fingrarna i styr. Diskmaskinen fungerar fint om man först trycker på start sen stop då startar den och diskar utmärkt. WiFi funkar jättebra för hyresvärden Tage han hade konfigurerat det så så att den enda datorn i världen som kunde använda husets WiFi var hans egen dator, detta har nu ändrats av hackern Fredrik så att nu kan alla surfa på Tages nät. Hacker var inte så snabb, en solig dag gick åt till detta. Detta var nog allt hittills

Sista dan på Ramblan

Nu är det tack och ajö till Rambla Brasil. Vi drar oss i väg i kväll kl 16.42 Åker först till Figureres
Dali staden. Vidare sen mot den Franska Rivieran Dessa 3,5 veckor har rullat på. Vi har inte hunnit igenom alla spanska mp3 or vi hade med oss kom till lektion 50 av 150 men vi har kryssat av det som var på vår Barcelona To Do lista.

Tonfisk

Vi har kokat ihop en fantastisk Tina killer här på Rambla Brasil . Kolla: http://www.faxling.com/Atun/aTun_0003.wmv

Tillbaka i Barcelona

Lämnade igår tillbaka den sportiga diesel Alfan med den stora vita varvräknaren som inte fick gå under 2000 om den skulle öka farten . Slapp betala för den odugliga bilbarn stolen, det var bra. Ingen böter för en gångskull för sen inlämning. Det var en fröjd att igen få promenera runt i storstaden med lite avgaser i näsan.

Idag har vi tränat i omgångar på Industrialgymmet. Jo, vi har lyckats att komma in nu och där finns både "salla musculaticiona" och bassäng. Idag höll dock jag (Christina) på att bli utslängd då jag inte hade några badtofflor på mig. Det är enligt tidigare erfarenhet strikta förhållningsorder om badmössa vilket jag klarat men badskorna hade jag missat. Efter lite dividerande hämtade jag mina smutsiga och säkert bakteristinna sandaler vilket helt ologiskt fick tyst på den barska badvakten. Denna märkliga sportanläggning verkar allt annat än marknadsinriktad då det alltid är helt tomt och man med nöd och näppe trots att man betalar får nyttja anläggningen.

Dryga Böter

En ytterst otrevlig överaskning mötte oss efter att vi återvänt till den Spanska sidan av bergen.
Vi hade luncherat i stan Pugicierda som ligger precis på gränsen. I guiden kunde man läsa "A charming city well worth a visit". Lunchen var bra och det kom in en hel Karaf rosevin. Fredrik
hade den ljusa iden att ta en siesta bak i Alfan och låta Christina köra. Den iden kom på skam då Alfan inte alls gick att hitta. Ytters obehagligt allt borta. Vi såg att det var gulmarkerart där vi stod men då vi frågade en gubbe som gick förbi sa han att det var bara under skolsäsong det var förbud nu skulle det ha gått bra. Han förklarade vidare att bilen måste ha blivit stulen. Det var med en lättnadens suck vi hittade en gul klisterlapp från polisen med Alfans registrerings nummer på. Poliserna var järnhårda och skinnade oss utan pardon på 202 euro ! Alfan stod
i ett nedgångent industriområde vaktat av skabbiga hundar och en skröplig gubbe. Men det var ju ändå bättre än om Pedro hade snott bilen med alla grejor. Pust i dag ska vi tillbaka till barcelona och lämna tillbaks alfan.

Med ost i Pyreneerna

Det är lustigt med osten faktiskt. Inte långt efter franska gränsen ser man första skylten "fabrication de fromage". Kor som betar syns. Och när vi kommer till ett Hotell som ligger nere i en dal och ska gå in och kolla om dom har rum möts vi av en kraftig om inte stank men i alla fall kraftig ost lukt. Ska ner och prova dom nu.

i Pyreenerna utan Ost

Efter mycket bök med att få tag i en stol till Molly-My så har vi kommit i väg i en Alfa-Romeo och styrt upp i Pyreenerna. Nu kan man dessutom få nytta av "Easy Connect" ! Så vi sitter på en balkong och skriver detta. Det var väldigt mycket tumult vid Avis med att få en Molly-My stol. Först försäkrade dom att det var mycket enkelt att montera den. Sen bad vi en Pedro om hjälp för det såg inte så lätt ut. Denne klarade inte av det heller men via walki talki tillkallade han ytterligare en , som naturligtvis inte heller klarade av det, då tillkallade han ytterligare en, det hjälpte inte , mera rasp , sprak och skrap i radion. Så höll det på tills det var 5 stycket ute och rotade i Alfan. Till slut tillkallades en Argentinare som lyckades lista ut hur det skulle vara. Det blev ändå inte bra för för det fattades en insats som man skulle ha för dom små under 13 kg. Slutade med att vi stannade och köpte en fransk "Baby-Relax" för 79 e. Hoppas vi kan slippa betala för den odugliga stolen , dessutom fick vi ju stå och svettas i 2 h på parkeringen innan vi kom iväg. Det är inte utan vad man förstår vad karaktären Emanuel kommer i från
Och det här med att Spanien skulle vara ett stort ostland det vill vi dementera, Fredrik håller fast vid tesen och att den spanska ostkulturen är underlägsen den i andra europeiska länder. I ostbutiker i Barcelona finns visserligen Manchego men inte mycket mer av spanska ostar. Däremot Edamer, Brie och till och med Hushålls ost, inte ens här uppe i Pyreneerna har vi sett några fina lokala ostar. Frågade efter sådana på en Krog som fått fina utmärkelser i trakten men dom skakade på huvudet och sa "Queso no", fast det fanns på menyn.

Nytt färdkoncept

Igår kväll lämnade vi vagnen hemma och tog oss med t-bana till stranden för att promenera och titta på solnedgången. Molly-My fick avnjuta utsikten och havsluften från bärselen. Full av nya intryck sov hon sedan gott i den anrika bagen anno 1964 som också fick följa med. Vi åt då paella i Olympia hamnen. Att kunna använda hela t-banenätet (och inte bara de handikappanpassade stationerna) förenklade verkligen logistiken.

Ja här sitter Fredrik med en sådan sele han lovade att aldrig ta på sig . Nöden har ingen lag.

Intet nytt under solen

Fortfarande inga spår av den mystiska mjukisdjurmannen. Man kan ju fortsätta och spekulera om man vill. Nåja idag är det något så otroligt som regn och 18 grader ute man behöver inte köra luftkonditioneringen för att undvika att svettas till döds. Våra gäster åkte hem igår med Ryanair vilket hade gått bra.

På bilden syns förutom en regnig Rambla Brasil även den karakteristiska shoppingvagnen som kvinnan rullar med sig. Vagnarna är mycket vanliga här och har speciella parkeringsrutor utanför ingången till "supermercadon".

Idag ska vi försöka gå på "industrialgymet" där vi av mycket oklara anledningar inte har fått komma in tidigare. Märkliga förklaringar om att bossen hade sagt att gymet och bassängen var till för några andra. Men från och med Måndag skulle det gå fint och nu är det onsdag så det kan vara tid för ett nytt försök. Har hittills varit på ett annat gym men det har varit rätt dyrt 11.75 Euro per gång och ingen bassäng. Det här med att gå och springa på SATS eller motsvarande verkar inte vara något som är speciellt utbrett här dom andra besökarna verkar mest vara sådana som blivit ordinerade dit av doktorn. Fredrik har känts sig väldigt spänstig och stark i jämförelse.

Märklig incident

Idag har vi varit i Sitge 25 minuter med tåg i västlig riktning. Sitge är en anrik badort med fin strandpromenad och vackra hus. Vi hade köpt ett klippkort med 10 resor. Det första lite märkliga var att när vi skulle åka iväg så öppnade en kontrollant en port och vi visade klippkortet och trodde att han skulle stämpla eller göra något med det i alla fall men jan gjorde inget. Hela den resan gick utan problem förutom att det var ett herrans liv på perrongen då man håller på med att göra en spansk motsvarighet till TGV. Det ska vara klart i december men det är det nog ingen som tror på. På tillbakavägen stämplade vi kortet och gick på alla 4 .
Det var väl inte riktigt rätt, man kunde ju tänka sig att man skulle ha 4 stämplar men det blev liksom inte så. På Barcelona station står en barsk spanjor och frågar om biljetten och är inte alls nöjd med bara en stämpel. Det blir ett fasligt liv och böter skrivs ut på 31.5 euro. Vi argumenterar om att då kan vi stämpla nu och att vi har ju betalt mm. Inget går hem och vakter tillkallas. Mitt i alltihopa dyker en skum figur upp men en genomskinlig plastkasse fylld med mjukisdjur. Denna figur sträcker fram till att börja med en 5 euro sedel sen allt större sedlar. Tillslut uphör allt tumult och vakterna skingras och vi går därifrån. Vid utgången dyker mannen med mjukisdjuren upp igen och säger att han har "pagar" vilket vi förstår som betalat. Nu är det mycket oklart vad mannen vill. Ska han ha pengar av oss ? I så fall hur mycket ? Det känns ju dumt att ge honom mindre än dom 31.5. Å andra sidan undrar vi vad poängen med detta skulle vara. Eller var han i maskopi med vakterna ? Vi förstår inget och skyndar oss där ifrån. Spinger ut och in i gränderna. Tittar emellanåt bakåt för att se om någon följer efter oss. Vi ser ingen. Tills plötsligt han dyker upp endast 15 - 20 meter bakom och mumlar "pagar" några gränder senare. Extra märkligt är detta då mannen verkade både halt och lytt han måste ha känt till någon special gränd. Vi beslutar att splitta på oss. Han kan ju bara följa efter ett sälskap. Vi springer hem till Rambla Brasil i krokar och lyckas i alla fall vad vi tror hittills, skaka av och förföljaren. Spanar extra noga runt innan vi öppnar dörren, man vill ju inte röja var man bor. Nu kan man bara spekulera mera vad som var syftet. Det finns en teori om att det är
en ocker verksamhet och att i morgon står det två torpeder och kräver 60 euro. Eller också
hemska tanke var det bara någon som försökte göra en god gärning alla Amelie från Montmartre. Undrar om man någonsin får veta.

Beach

Igår blev det en väldigt sen supee då svärföräldrarna kom med taxi kl 2 på natten med Ryanair från Göteborg. Dukade upp med sniglar, andra tapas och vin. Mycket sent sänggående 04.00.





Idag blev det i alla fall beachen eller playan som man säger här för första gången. Inte så mycket folk och det fläktade skönt.

Nu har vi hittat en möjlighet att ta sig fram i Barcelona med silvercrossen förutom att gå eller att ta dom ofta överbelamrade och ytterst långsamma bussarna. Det finns vissa t-bane stationer som faktiskt är handikappanpassade och är markerade med en stor rullstol. Trist att dessa inte är markerade på vår t-bane karta. Det går ju illa om man kliver av på en icke anpassad station. En positiv sak är att det verkar inte alls vanligt att urinera i hissarna på samma sätt som i Stockholm , där finns det ju knappt en hiss utan stank. En kulturkrock.

En fin lägenhet har vi hittat också mitt på paradgatan fantastiskt 20 tals inredning och rum för pigan. Tyvärr är inte La Pedrera till salu ligger på UNESCOs lista sen 1984. Tittade på detta Gaudis mästerverk igår.

Det är hett men lägenhetens air condition fungerar bra, så vi kan hantera de höga temperaturerna med välförtjänta siestor. Air condition systemet producerar två hinkar vatten varje dag som vi tömmer över de ständigt uttorkade men vackra växterna som pryder balkongen utmed hela lägenheten.